Jag vill inte tala om det som hänt. Att Syd gjort slut. Det jag nämner i min blogg är det enda ni får veta. Varför? Jag orkar inte med massa frågor. Och framför allt vill jag inte höra idiotiska saker som "mister du en står det tusen åter..."
Det handlar inte om att jag inte vill vara singel. Det handlar om att jag helt enkelt inte vill förlora min bästa vän.

Jag läser massor för att slippa tänka på mitt eget elände. Det är två julklappsböcker som uppslukar mig. Bland annat Marjane Satrapis seriebiografi Persepolis. Boken är helt enkelt briljant. Samtidigt som den är hjärtskärande och ångestfylld får den mig att utbrista i skratt och älska det jag läser - det jag lär mig. För jag lär mig verkligen massor om Iran och Irans historia. Jag har läst ut de två första delarna och har nu endast de andra två kvar. Det kommer kännas sorgligt och tomt men jag är också säker på att jag kommer läsa serien flera gånger i framtiden.

Den andra boken jag läser heter En desertörs bekännelse och är skriven av Joshua Key och Lawrence Hill. Joshua var med i början av Irak-kriget och boken är hans historia om hur han deserterade. Jag har bar hunnit trettio sidor in i boken men jag känner mig redan fast.

Detta är precis den sortens litteratur jag behöver när ångest och skräcken är mig övermäktig.