Det ringde på dörren när jag låg i badet och läste. Kastade mig upp och kollade ut genom tittgluggen. Ingen där, men jag hörde massa babbel. Det var förbanbande jävla påskkärringar och de hade övergett min dörr för att istället attackera grannen.
  Jag tycker att det är en hemsk tradition. Jag visste inte ens vilken dag det var idag och hade jag hunnit öppna för de där barnen hade jag fått sån jävla ångest, för nej, jag har inget godis att dela ut. Och jag är knappast ensam om det. Det finns ju folk som ger pengar istället, men de få kronor jag har behöver jag verkligen själv. 
  Jag tyckte inte om att vara påskkärring när jag var liten heller. Kände mig alltid tvungen att vara det, eftersom alla andra var det. Att tränga sig på hos folk och tigga godis var liksom ingenting för mig. Och jag vill inte ha hit några ungar! Låt mig slippa plingplånget i dörren. Ni blir ändå skräckslagna när mina två monsterhundar attackerar.