Det ringde på dörren när jag låg i badet och läste. Kastade mig upp och kollade ut genom tittgluggen. Ingen där, men jag hörde massa babbel. Det var förbanbande jävla påskkärringar och de hade övergett min dörr för att istället attackera grannen.
  Jag tycker att det är en hemsk tradition. Jag visste inte ens vilken dag det var idag och hade jag hunnit öppna för de där barnen hade jag fått sån jävla ångest, för nej, jag har inget godis att dela ut. Och jag är knappast ensam om det. Det finns ju folk som ger pengar istället, men de få kronor jag har behöver jag verkligen själv. 
  Jag tyckte inte om att vara påskkärring när jag var liten heller. Kände mig alltid tvungen att vara det, eftersom alla andra var det. Att tränga sig på hos folk och tigga godis var liksom ingenting för mig. Och jag vill inte ha hit några ungar! Låt mig slippa plingplånget i dörren. Ni blir ändå skräckslagna när mina två monsterhundar attackerar.

Jag är dissad. Totalt jävla dissad. Av vem? Frida-baben. Det var hon som ville träffas idag. Men så poff, blir hon bjuden på middag av en karl och Mana blir dissad. Igår föll jag lite tack vare det. Ville ta piller, slippa känna ångesten av att bli bortföst. Men jag klarade det ju. Och ikväll kommer i alla fall Belsebitchen och vi skall käka massa godis och se på Dirty dancing. Små kusiner kan faktiskt vara väldigt bra att ha. I alla fall så länge dem är snälla :P

Helvetisk natt är nog fel ord, men svår var den i alla fall. Lade mig i soffan och försökte sova. Somnade tids nog, men vaknade vid tre. Ville rulla runt (ööh?) så jag lade mig i sängen med hundarna istället. Gos gos. Brukar somna med Kiba i min famn och en av hans tassar i mina händer. Seriöst, vad i helvete skulle jag göra utan mina hundar?
  Hur som helst. Vaknade massa gånger efter jag lagt mig i sängen. Men nu är jag vaken. Och grinig. Pappa ringde och väckte mig. Han och mamma verkar tro att jag ljuger om mina sobril. De tror att jag tar mer än vad jag gör. Men det gör jag inte! Blir pissed när folk inte tror på mig.

Jag hatar min arm. Ge mig Pete Doherty ♥

Just nu är jag bitter. Bitter och förbannad på Syd som bara drog när saker blev för jobbiga att hantera. Tänk er själva, vad skönt liskom. Att bara lämna allt som är jobbigt. Det vore väl härligt? Gah. Morr. Under våra 1½ år insåg jag aldrig hur feg Syd Seow verkligen är. Han gör mig illamående och han passar sannerligen ihop med sin Malin för hon gör mig också illamående. Egoism på hög nivå för dem båda.

"I'm the new, I'm the new, new model
I've got nothing inside
Better in the head and in bed
At the office
I can suck and smile
New
new
new model"

Den där texten beskriver verkligen fru blåst. Jäjä.

Har precis räknat upp en budget. 590 spänn är vad jag har kvar att leva på varje månad när alla räkningar och annan skit är betalt. Och ja, jag förbannar Syd för detta. Shit. Jag måste verkligen börja prioritera om och att skaffa en ny dator som fungerar är ju bara att glömma. Jag får hoppas att den här överlever eftersom Syd tappat bort garantin. Jävla skit. Jag är verkligen jätte grinig just nu. Och jag kommer inte ha råd att fortsätta skriva till alla mina brevvänner.

Jaja. Ni som tror att folk är sjukpensionärer för att de inte orkar jobba borde verkligen tänka om. Eller kanske skjuta er själva.