Messar med Mira. Hon är så orolig för att jag inte skall bry mig. Jag förstår att hon känner så, jag är bra på att få det att framstå som att jag inte bryr mig om henne. Inte minst då jag för några veckor sedan skickade ett sms där jag skrev att jag hatade henne.
  Det är jag som har övertaget och så har det nog alltid varit mellan oss. Allt sker på mina villkor. Hon säger att jag är egocentrisk och jag visar nog aldrig den sidan av mig så bra som inför Mira. 
  Jag vet inte riktigt varför jag gör som jag gör. Jag vill aldrig förlora henne och ändå är jag så... svår. Och intensiv. För mig är hon den där lilla flickan som behöver tas omhand. Den som känner mig bäst och bäst förstår sig på mig. Min tvillingsjäl, min kärlek. Min dröm. Jag stampar och slår och är ond. Samtidigt som jag älskar henne med en innerlighet som inte går att beskriva. Jag önskar bara att hon kunde förstå att jag aldrig egentligen vill såra.

Som hon brukar säga;
it's all about us...