Jag känner mig så förådd. Och jag kan inte sova. Lade mig vid fyra i natt och trodde att jag skulle vara helt slut. Men jag låg bara och ältade alla tankar. Kände ett pirr i magen, men inte av nyförälskelse utan av skräck.

Att han inte haft sex med henne är nästan värre. Det behöver inte vara känslor involverade i sex. Det de har hållit på med är ju fan bara känslor. Och att han har ljugit så för mig. Syd som alltid har sagt så stolt att han aldrig ljuger. Att han alltid säger sanningen hur ont den än må göra.

Den gången min mamma verkligen hajjade till på vad Syd höll på med var en tisdag då jag mådde väldigt dåligt och knappt tog mig upp ur sängen. Hon hade sagt att han kunde komma till öppning, klockan tio, så han kunde gå ut med hundarna det sista han gjorde och sedan åka hem en sväng på lunchen.
Syd kom vid öppning. Samtidigt som Malin - som inte ens skulle jobba. De kom från varsitt håll, men samtidigt och mamma frågade någonting i stil med vad han hade gjort. Ätit frukost på McDonald's svarade han och vände sig snabbt med ryggen mot mamma och mimade någonting åt Malin, som självfallet mimade tillbaka, rakt emot min mamma. Hundarna hade han gått ut med klockan åtta på morgonen.

En annan gång. Söndagen före jul. Det var meningen att Syd och jag den lördagen skulle upp på stan tillsammans och handla julklappar till Leticia, men jag hade ett enormt bråk med mina föräldrar och orkade inte. På söndagen åkte vi hem till mina föräldrar så var jag och hundarna hos dem medan Syd gick upp på stan för att handla julklappar, både dem åt Leticia och även åt mig.
Syd träffade Malin då. De hade träffats för en fika och inte ett ord om det för mig. Allt detta hemlighetsmakeri gör mig illamående, speciellt när jag hör Malins röst i mitt huvud som säger: Om han vore din pojkvän skulle han ju ändå inte vara hos mig.

Mamma har känt så mycket på sig, men inte vågat säga någonting till mig. Både hon och pappa har ställt Syd mot väggen och fått honom att lova att han talar sanning, men han har ljugit dem rätt upp i fejjan. Och han har ljugit mig rätt upp i fejjan. Han fick mig att tro att jag var fånig när jag sa att Malin flirtade med honom. Han gav mig dåligt samvete när han påpekade att jag fan inte litade på honom. Och han gav mig dåligt samvete för att jag hade (har) så bra kontakt med Chinya.

I fredags kväll tog han med sig en påse kläder och sa att han skulle till Askersund och sova där. När mina föräldrar skulle komma och hämta mig för att ta med mig på stan och köpa Syds födelsedagspresent - hade mamma en känsla av att de skulle åka förbi Malins hem. Och där stod Syds bil. Hon frågade om han själv ville berätta det för mig eller om hon skulle göra det. Han sa att han ville göra det själv, men tydligen tog det för lång tid. När mamma och pappa kom för att hämta mig syntes smärtan starkt i båda deras ansikten. Jag stod bara och skrek rätt ut på parkeringen.

Jag vill veta vad som är sanning och vad som är lögn. Vad han har hållt på med hela den här tiden. Men han undviker svar och när jag misstror honom blir han sur. Jag trodde aldrig att Syd skulle göra såhär mot mig.

Jag undrar vad dem har talat om. Har han berättat om vilket psykfall jag är? Hur hemsk jag är? Har de suttit och skrattat bakom min rygg? Malin lät i alla fall hemskt skadeglad på telefon när jag talade med henne igår.

Nu maler tankarna. Är han hos henne nu? Hur kunde han välja just henne? Malin som är så korkad. Det är inte bara jag som tycker. De andra på jobbet tål henne inte, men Syd tycker av någon anledning annorlunda. Och det är konstigt. Och skrämmande. Han brukar inte ha något tålamod med korkade människor.

Jag skall försöka sova nu, men jag tror det kommer misslyckas. Syd, om du läser det här. Vi måste verkligen tala. Jag skiter i hur svårt du har det just nu. Det är du själv som försatt dig i den här sitsen, inte jag, och jag kräver svar. Ärliga svar.