Belse kommentar:
"Jag älskar min familj, men ofta stannar jag hellre med dig. Det är därför jag blir rädd när dom säger att jag kanske inte ska åka till dig så mycket, pga våran åldersskillnad och att vi typ inte har nåt gemensamt och att jag borde vara med kompisar i min egna ålder. Men dom förstår inte - det finns nog ingen jag har såmycket gemensamt med än som med dig. Förlorar jag dig, går min värld under."

Så nu är jag livrädd. Igen.

Jag har slut på Sobril, men det finns ett recept. Men jag orkar inte be mamma och pappa. Jag orkar inte be om hjälp hela tiden. Vara till sånt jävla besvär. Istället sitter jag här. Lyssnar på Manson och skär mig i låret. Min kropp ser ut som en skärbräda som varit med i alldeles för många år. Fyfan vad jag föraktar mig själv just nu.

Fortfarande massa jävla ångest, men ändå bättre än förut. När Belse var här piggnade jag till lite och följde henne till skolan. Som vanligt lyssnade vi på musik från min mobil och dansade omkring. På vägen hem kom jag på mig själv med att sjunga - och ja, det var människor omkring mig. Men det var skönt. Skönt att försvinna en stund.

Pratar med underbara Linda på msn och lyssnar på Signal. Det är sån musik jag vill sova till. Imorse lyssnade jag på SIXX AM och halvsov så drömmen handlade om låten jag lyssnade på. Det blev... skumt. Jag låg på en sandstrand, lyssnade på SIXX AM och spanade in heta killar, med förbannade öl-magar. Uh.

Fan. Sluta babbla Mana.

Just nu känns det som en omöjlighet att lyckas överleva denna ångest. Jag vill proppa mig full med Sobril och bli klartänkt och kunna existera som igår kväll. Men jag får bara ta 1/4 tablett idag. Gjorde det för en stund sedan. Jag hoppas det ger någonting. Imorgon skall jag inte få ta något alls. Snälla, låt mig för helvete lyckas! Jag orkar inte med det här. Den här ilskan och ångesten. Kvävning. Det går inte. Fanfanfan.

Skall slå på Distillers och sätta mig på balkongen och se om jag kan läsa. Försöka äta någonting också. Håll tummarna för mig tack.

Vill bara att den här dagen skall ta slut. Eller att någon skall väcka mig. Slå bort det där onda som inte tycks vilja lämna mig ifrån. Jag skall nog lägga mig och sova en stund. Kanske mår jag bättre sen.

Sån jävla ångest som kom bara sådär. Jag vet inte om jag borde fortsätta läsa boken. Den är jättebra men jag pallar inte med. Dottern är psykiskt sjuk. Perosnlighetsstörning. Och troligtvis preschizofren. Kanske bordejag sluta läsa? Kanske jag slipper de här paniska katarstroftankarna då?

Fan, jag vet inte. Men jag vet att Linda är fantastisk. Jag förstorar alla problem. Minsta lilla sak blir superstor i min förbannade jävla borderlinevärld och ändå tar hon mig på allvar. Lyssnar och försöker hjälpa. Och det hjälper mycket. Hon säger att det kommer bli bra.

Jag borde alltid få vara sådär ball och bra och kool och frän och självsäker. Då skulle folk tycka om mig. Han skulle kunna tycka om mig. Det kan han nog inte nu. Inte min sjuka insida och min fula utsida. Skärsåren. Jag måste sluta. Och jag måste bli frisk. Bli frisk och få honom att tycka om mig. Han är så fin.

Jag är en idiot och jag har panik. Jag måste bli sådär ball och kool och tuff och frän och självsäker igen. Fram med dig!!

den här ångest är fan inte mänsklig. har inte tagit sobril idag och det märks genast. ryter till av ingenting. blir rasande. mår piss. vill ta en liten, litenm jävla bit bara. men jag ska inte. fan. jag ska inte. jagg måste ut ur det här. ut ur ångest. ut ur sobril, ut ur skärande. men om jagh tar en liten, lite, bit kanske det hindrar mig från att skära mig. snälla. jag skall ta et bad. läsa lite. se om jag mår bättre sen. tänk logiskt mana. tänk för hjelbte logiskt! du nbehöver inte må såär och du klarar allt. du är stark. stark.

open your eyes and see htha lifeis beadutiful

Så kom elräkningen idag och nu värker magen. Helvete. Om inte mamma och pappa hjälpte mig, skulle jag aldrig ha råd att existera. Jag har ändå ett bidrag som betalar hela hyran, men resten av pengarna räcker inte till allt det andra som behövs. Fuck.

ångest. ånest. ångest. försöker lyssna på glad musik men kan inte påsåt att det hjä'lper. kanske borde slå på manson och bara försvinna brt. rädda mig. ta mig från det här. jag är för gammal för det här. alldele sför gammal.

Jag blev ett äckligt jävla ångesthål. Pallade inte att sitta kvar vid datorn med tjatande människor som får mig att veta att jag inte kan göra rätt.
  Tog Sobril och ringde mamma. Hon och pappa kom hit med lösgodis och cola som jag smaskade i mig till Top Model. Jag mår bättre nu, men skall nog snart lägga mig i sängen och sova. Låta den här dagen försvinna.

Det är inte så jävla lätt att vara tacksam när man har ångest. Jag skulle gärna gå omkring och vara tacksam dagarna i ända om det innebar att jag inte hade någon ångest. Men ångest är inte så lätt att bli av med. Det är förbannat svårt. Och jag har stoppat i mig sobril igen. Skall ta en sväng med mina älskade hundar och mår jag inget bättre när vi är hemma igen skall jag ringa mamma och pappa. Vet inte vad jag kommer ta mig till annars.