Alla verkar tycka att det är så bra när ens partner är ens bästa vän. Men då förlorar man ju båda. Syd var precis här med André och hämtade de sista sakerna. André verkar ha vetat om det här också. Jag fattar inte vad det är som flugit i Syd. Han sa själv till mamma häromdagen (kanske idag?) att han också hade tyckt att vi hade det bättre nu under hösten.
jag bara gråter just nu. Förstörde massor av hans saker förut. Torkade in hans dyra svarta skjorta i hundpiss. Klippte sönder en tröja. Jag vet att jag får trefaldigt tillbaka men jag orkar faktiskt inte bry mig. Just nu känns det som att det kvittar. Så länge jag får behålla mina hundar.

Kiba gick inte ens fram till Syd. Det gladde mig. Inför andra blir han en kaxig och dryg idiot. Inför mig är han så gosig och snäll och säger trevliga saker. När han hämtade saker i lördags kunde vi till och med skratta lite ihop. Och jag trodde att han behövde fundera. Det var vad han sa till mig. Funderar han bäst med kuken i något äckels fitta? Jag tror aldrig jag kännt mig så kränkt tidigare.

Just nu vill jag bara lägga mig ned och slippa vakna. Slippa se honom i huvudet. Glömma honom. Mamma skall jobba med honom och bitch-Malin på onsdag. Stackars henne. Jag vet hur svårt hon har att hålla käften. Precis som jag.