Jag talade en stund med Isabel och efter det kändes det bättre. Hon har alltid så mycket vettigt att säga. Hon är den där kloka wiccanen som kan ge mig råd gällande det mesta. Det känns skönt att ha henne i mitt liv. När förvirringen tar över och jag inbillar mig att jag är den enda onda wiccanen i världen. Att alla andra wiccaner är helt igenom goda medan jag är helt igenom ond. Isabel får mig att inse att jag är mänsklig.

Jag frågade precis Syd om han tror att det kommer bli vi igen.
"Jag vet inte" svarade han. "Jag vet ingenting."
Han är så förvirrad och det skrämmer skiten ur mig. Jag vill inte att han skall lämna mig helt. Jag har bett honom att stanna hos mig och hundarna i helgen så vi kan kämpa oss igenom det här tillsammans. Det är inte ens vårat förhållande som fått honom att göra slut med mig. Han anser att han inte är bra för mig när han mår som han mår.

Jag har sagt att jag inte klarar av en paus. Det kräver alldeles för mycket av mig. Om han väljer att åka till Askersund över helgen så är det slut. Helt. Då tänker jag göra allt jag kan för att komma över honom. Men om han väljer att stanna har jag lovat att göra allt jag kan för att få honom att må bättre. Få saker att funka.

Ja, det är sannerligen en kamp jag går igenom just nu.