För åtta år sedan åkte Jess Kosters mamma till doktorn, sedan dess är hon spårlöst försvunnen. Jess drabbades av panikattacker som efter flertalet år äntligen gav med sig och släppte sitt grepp om henne.

  I nutid jobbar Jess som advokat. Hon är skild sedan fyra år och delar lägenhet med fågeln Fred. Frysen är fylld med pizza som hon lätt värmer upp i mikron och stoppar i sig då hon är alldeles för trött efter det krävande jobbet för att orka laga mat.

  Hon står inför ett hårt arbete då hon skall sätta dit den brutale våldtäktsmannen Ferguson. Han har ett obehagligt leende och tycks dyka upp överallt där Jess befinner sig. Plötsligt börjar panikanfallen dyka upp igen. Är faran verklig eller bara någonting hon inbillar sig?

Joy Fielding är en författare vars karaktärer jag gärna stiftar bekantskap med. Kvalitén på verken är olika. Medan vissa av böckerna är helt fantastiska är andra mindre bra. Däremot har jag aldrig varit med om att jag ogillat någon av hennes böcker.

  Ingen återvändo är inget undantag. Det är en småmysig bok med en viss spänningsfaktor och ett underhållande språk. Den vanliga mansgrisigheten som brukar dyka upp i Fieldings böcker är självfallet där, men det går att ignorera. Tyvärr kände jag mig varför förvånad eller chockad i bokens slut då alla frågor som dykt upp under läsningens gång får sina svar. Därav blir betyget en simpel trea.