Kom precis hem från mamma och pappa. Åkte dit efter tio någon gång. Det var skönt att vara där, men cyklingen hem gjorde mig grinig. Irriterande idioter överallt som inte tar hänsyn till omgivningen när de cyklar/går. Livsfarligt. Och biten över stan gjorde mig skräckslagen. Trodde jag skulle se Syd och Malin var jag än tittade. Fastän jag är över honom är jag livrädd för att stöta på dem någonstans. Rädd för min reaktion. Förhoppningsvis skulle jag slå till dem. Hm. Idioter. De förtjänar fan inte ens att nämnas här. Äckelfanskap.

Hur som helst. Läste ut Beatriz och himlakropparna och känner mig ledsen nu. Bea blev som en kompis. Lika störd och utanför som jag. Så mycket hos henne finner jag hos mig själv och hennes bekantskap får mitt utanförskap att kännas bättre. Om hon fanns i verkligheten skulle jag fria. Be henne stanna hos mig för alltid. Vi kan knapra benso och diskutera litteratur. Gosa och lyssna på Siouxsie and the Banshees. Jag borde skriva en novell om oss, Bea och mig. Min fantasi-flickvän.
  Började läsa Cilla Naumanns bok Vad ser du nu men var tvungen att sluta efter bara arton sidor då jag insåg att boken bara skulle kännas bajskaka så länge Beatriz och himlakropparna var så nyutläst. Skall nog ta ett bad och fortsätta läsa den.
  Fick med mig ett ex av Hemmets journal också. Det är min hjälte Heikki Vesa som ställer horoskop för den tidningen och det finns en hel del läsbart däri. Kan vara bra att ha.

Nu behöver jag varva ned. Kanske läsa lite bloggar och bara slappa. Sedan är det bäst att ge hundarna mat och ta med dem på en promenad och skriva lite recensioner. Har tre utlästa böcker som ligger i en hög på skrivbordet och väntar på att bli recenserade. Jeje.