Klunkar i mig kaffe, lyssnar på Placebo och snackar med Mattias på msn. Trots äckliga overklighetskänslor kan jag inte sitta still på stolen när jag lyssnar på Placebo. Dansar med överkroppen. Får energi och hoppar upp på golvet och dansar omkring så grannarna får se mig totalt lycklig. För jag är lycklig när jag dansar omkring.

Dope, guns, fucking in the streets (Revolution)
Everything will blow tonight
Either friend or foe, tonight

Jag borde kunna skriva när jag mår såhär. När energin kommer och jag tror att allt är möjligt och känner för att fria till halva världen. Varför skriver jag inte? Jag skall ju. Skriva en novell där Amy Lees skönhet är inspiration. Jag måste. Jag borde. Jag vill.
Men inte nu.