Mig äger ingen
Åsa Linderborg

Åsas mamma lämnar tidigt hennes pappa för en annan man. Hon har dåligt samvete för sitt svek och lämnar honom det viktigaste i sitt liv: dottern. Därför växer Åsa upp med sin far. En ovanlig karl som lägger större delen av sin inkomst på alkohol och större delen av månaden tvingas ta med sig sin dotter hem till föräldrarna så de skall få i sig mat. Att borsta tänderna och tvätta sig är ingenting Åsas pappa lägger någon vikt vid. Han intresserar sig mycket för kommunism, speciellt vid den tiden på månaden då han själv inte ha några pengar.

Att uppväxten med pappan skiljer sig en hel del från en vanlig Svensson-barndom får läsaren veta redan på första sidan. Åsa tycks vara omringad av fascinerande och intressanta människor. Den söta farmodern som bara vill barnbarnet gott, den halvryska kommunistiska mamman och den berättelsetokiga farfadern som berättar lika mycket saker om sitt eget liv som är sanning som osanning.

Av alla goda recensioner boken fått hade jag ändå höga förhoppningar, någonting som för det mesta är ytterst dumt. Likaså i detta fall. Visst, Åsa skriver bra och att läsa om hennes uppväxt är både underhållande och tragiskt. Språket är väl bearbetat och berättarsättet riktigt bra, men jag kan ändå inte säga att boken för mig är ett dugg speciell. Och utan hennes pappa charmiga skumdumma sidor skulle jag nog inte ens lagt tid på att läsa klart boken. Betyget är en trea.