Jag gick i åttonde klass när jag för första gången börja fundera över min sexualitet. Det började en ny tjej i min parallellklass. Lisa hette hon. Hade halvkort hår, piercing i näsan och en mun som liknar Blake Livelys (hon som spelar Serena i serien Gossip girl). Jag blev så betagen av Lisa. Kunde inte sluta tänka på henne och när jag lade mig för att sova om kvällarna var det henne jag hade i tankarna.

Den enda jag berättade om mina tankar och känslor för - var min vän Alice. Jag minns inte vad jag sa, hur mycket jag avslöjade eller hur jag lade fram det. Men jag minns att vi stod i en av skolans korridorer och pratade om det och att Alice var stödjande som alltid. Det var därför jag valde att berätta för henne, för att hon aldrig var dömande.

Det var först sommaren mellan nian och gymnasiet som jag faktiskt insåg att jag var (är) bisexuell. Jag var för första gången i mitt liv kär. Hon heter Emma. Hon var tre år yngre än mig, men både betedde sig - och såg ut som - att hon var något år äldre än mig. Hon var det vackraste jag sett. Med svartfärgat hår ned till hakan, fastsatt bakom öronen. Mycket svart runt ögonen, mössa på huvudet trots den ofattbara värmen och en halvt sönderskuren arm.

Hon var så vacker när hon hade på sig sina svarta byxor, vita skjorta och svarta slips. Hennes höfter, lår. Hela hon var så underbar!

Den dagen hon sa att hon inte ville offra våran vänskap för ett kärleksförhållande gick jag sönder. Det tog ett halvår innan jag lyckades gå vidare.

Jag älskar tjejer med runda, fina lår och höfter. Tjejer med spinkiga pojkkroppar. Tjejer med stora bröst och tjejer med små. Manliga kvinnor och kvinnliga män har alltid varit någonting jag dragits till. Tjejer som Katherine Moennig och Amy Lee gör mig galen, precis som killar som Miyavi och Gackt gör det.