Kom precis in från en promenad med hundarna. När jag skulle rycka upp dörren in till trapphuset står det en kvinna och tittar ut på mig och grimaserar genom glaset. Ehmn, wtf typ?
Hon öppnade dörren på glänt och stack ut huvudet.
"Eh, jag har hunden här så det går nog inte så bra" sa kvinnan med stress i blicken. "Får se vad jag skall göra" och så stängde hon dörren igen. På andra sidan stod en stor schäfer och glodde menlöst på mig medan kvinnan stökade runt med saker och ting. Jag fattade ingenting och var mest irriterad på att inte få komma in till min lägenhet. Min dörr är precis vid ingången till trapphuset och där stod hon och blockerade min väg.
Efter ett tag såg jag att hon stod och nickade en bit in och jag tog mina hundar och klev in.
"Vart skall du?" frågade kvinnan och lät minst sagt irriterad.
Jag bara blängde på henne, nickade med huvudet mot min dörr, sa: "jag bor här" och gick in. Är hon den nya grannen? Hoppas inte för jag kommer inte orka med att bli stoppad när jag skall in till mig flera gånger. De nya grannarna - som flyttade in i söndags - hade dumt nog ställt en rullator mot min ytterdörr när de höll på med sin flytt, så när jag öppnade den för att gå ut, small dörren med en rejäl kraft in i rullatorn. Sånt där irriterar mig.

Och jag fattar inte hela grejen. Varför var jag tvungen att stanna ute för att hon hade sin hund med sig? Är hon rädd för att hunden skall attackera mina småskitar? Isånafall är det ju faktiskt dags att skaffa hjälp. En hund som inte kan träffa andra hundar behöver helt klart hjälp, för allas skull.

Ja, jag är verkligen irriterad just nu. Gravida jävla fanskap skall inte säga åt mig vad jag skall göra eller inte göra, och det med en grinig ton. Morr.