Chinya får smäll på smäll på smäll. Och han tycker inte att han har rätt att må dåligt. Chinya har alltid varit duktig på att trycka ned sig själv och inte se sitt eget värde. På kortare tid än en månad har han gått tre hårda smällar. TRE! Det är inte humant och jag blir skräckslagen när han säger att han inte orkar mer för jag förstår så väl hur han känner. När paniken väller upp och ångesten är så stark att det inte längre går att få fram några som helst "friska" tankar. Jag känner mig så maktlös här borta i Sverige. Han är i Thailand liksom. Vad sjutton finns det som jag kan göra? Ååh, jag vet inte, men jag tänker inte sluta försöka. Och senare idag skall jag ta mig hjälp av korten. Jag vet att han kommer uppskatta det.

Chinya, jag finns alltid här för dig ♥