Det är som att hundarna förstår vad jag har i tankarna. Trippade in i badrummet och plockade fram ett rakblad. Poff! Där stod Kami och såg på mig. Gick tillbaka till datorn och både Kiba och Kami vägrade släppa mig med sina blickar.

Men jag älskar när det svider till. Det får mig att känna mig levande. Mänsklig. Jag borde slicka i mig blodet och le med torra läppar. Dingla från taket. Hm. Men nej. Inte idag. Inte nu.