När jag tog ut hundarna på kvällspromenad kände jag en stor tomhet inom mig. Hela dagen har varit kämpig. Jag kan inte riktigt fatta att Syd svikit mig så enormt som han faktiskt gjort. Jag litade på honom och han svek det förtroendet. Äcklet är väl mer eller mindre borta. Nu är jag bara ledsen. Jag älskar honom trots allt och vi var förlovade i nästan ett år.

Suck.

Har suttit och skrivit ett brev och skall snart slå mig ned i soffan och läsa lite tror jag. Om jag finner ro och inte fastnar här, lyssnandes på Edenbridge. Den här ledsenheten, värdelösheten, är hemsk. Hm. Borde förresten skriva en recension. Skall göra det innan jag tar tag i läsandet.

God kväll. Och glöm inte besöka Lettura som uppdateras väldigt effektivt! =)