Det smäller alltid till utan förvarning. En du känsla av obehag eller ångest eller liknande och får min hals att kännas trång, som att jag är på väg att kvävas. Funderar på att stoppa i mig sobril innan känslan ökar i kraft och jag börjar inbilla mig saker. Men det är dumt. Dumt att slösa på pillren. Det är också dumt att chansa. Jag vill inte hamna där, i ångestens helvete med rakbladet i handen, karvande i armen. Jag klarar mig utan det, tack! --- Tillbaks. Jag tog en tabletter. Vågar inte - orkar inte - chansa.