Rebecca sitter och sjunger med sin countryröst och hundarna springer runt på golvet. Har precis plockat upp bajs från golvet och torkat kiss. Brösten irriterar mig och den här jävla Aerosmithlåten stressar mig. Men ändå fan, jag mår bra. Så förbannat jävla bra.

När jag kollade ut genom fönstret förut slogs jag av att denna lägenhet inte längre är densamma och aldrig heller kommer bli det. Jag har fått behålla Syds soffa, teve och tvbord så inomhus är det inte många förändringar. Men energin är helt annorlunda. Jag känner mig peppad att leva. Jag känner mig glad. Det händer saker via spray date som jag dock inte tänker skriva om i bloggen. Ni ser, även jag kan ha ett privatliv och hålla tyst om vissa saker :)

Om några dagar skall jag börja med GI och se till att komma igång med tränandet. Jag skall få tillbaka min gamla kropp och bli så förbannat jävla snygg. Men jag duger faktiskt som jag är just nu också. Jag trodde inte det för en vecka sedan och framför allt inte i lördags - när den stora bomben släpptes. Men jag vet att det faktiskt är så. Man måste inte vara smal, fnittrig och korkad för att få killar på fall och kallas för charmig. (Fast att kalla bitch-Malin för smal stämmer iof inte särskilt mycket).

Jag måste verkligen sluta tro att det alltid är mig det är fel på.

Hur som helst. Rebecca har funnits här för mig under de jobbbigaste dagarna och det är jag mycket tacksam för. Nu skall jag ta och läsa i en chiclit och imorgon skall jag försöka komma igång med recencerandet till Lettura. Tills vi hörs igen bjuder jag på en ful-bild på mig: