Och så kommer ångesten krypande. Rebecca har lagt sig. Hon skall upp på stan imorgon. Jag känner skräcken. Malin skickade en jävla låt. Om en Angelica. Som blivit dumpad. Och där kom det. Men ni vet väl att Angelica är död?!! Angelica finns inte mer. Jag är Mana. Kanske hade Angelica kunnat hålla kvar Syd. Kanske. Kanske inte. Det är egentligen skitsamma. Allting är skitsamma. Ångesthelvete.

Jag skulle beskriva Syd förut. Det blev hemskt. Typ "Han var snygg. Grinig. Alltid så arg." Bla bla bla. Som om ytan var det enda positiva. Så kan det väl ändå inte ha varit?

Jag vill aldrig mer bli kär. Jag vill ha kontrollen. Ändå går jag omkring och drömmer om att någon skall lyckas kickstart my heart. Allt är så dubbet hela tiden.

Och jag bara försöker leka vuxen. Försöker leka frisk och funktionabel.