Alice ville höra mer om min mystiske besökare. Jag vet inte riktigt vad jag kan, eller vill, säga. Wow, kanske har jag äntligen lärt mig att vara lite anonym. Hur som helst kan jag kalla honom för M eftersom det är vad hans namn börjar på. (Sheisse vad pinsamt det skulle kännas ifall han läste det här. Som om jag är en fjortonårig flicka som visar mina bästisar vad jag skrivit i min dagbok om den där suuuuupersnygga killen i nian ;P). För ja, snygg är han. Och för första gången på jag vet inte hur lång tid kände jag mig attraktiv.
Hans parfymdoft sitter kvar i min tröja. Manligt. Yes, han är en karl också. Ingen liten pojkspoling som inte vet vad han vill med livet. Snart sitter jag och fnittrar. Det här var inte meningen. Alltså, vem vet vad som händer? Kanske ingenting, kanske massor. Hur som helst var det en trevlig dag som jag njöt mycket av och jag antar att det är vad som är viktigast.
Jag imponerades också av hur duktig han var med Kiba. Nästan som att träffa Cesar.