Jag har varit ensam en stund nu. Känner någonting mellan ångest och glädje. Har haft det riktigt, väldigt trevligt även om jag i början var helt körd i skallen. Och så dök Syd upp i huvudet på mig helt plötsligt och jag kände mig ledsen. Varför kom det nu? Är det för att jag tagit ännu ett kliv - ett stoort kliv - iväg från honom? Skall snart ta en bok och lägga mig i sängen och läsa. Hur mycket jag kommer kunna få in i skallen är dock svårt att veta. Tankar på han (besökaren alltså, inte kinesen) kommer helt klart knacka på och stampa in i mitt medvetande :P Och det är knappast någonting som jag har något emot.