Varför mår jag så dåligt nu? Nu är det ju meningen att jag skall ha gått vidare och börjat leva. På riktigt. Istället känns det som att jag krossas lite mer för varje steg jag tar. Inatt kunde jag inte somna förrän vid halv fyra ungefär. Lade mig först vid tolvtiden. Kunde inte ligga kvar i sängen. Den är så stor nu när det inte ligger någon kines i den. Så jag tog täcken och kuddar och lade mig i soffan.
Men det gick inte att somna så jag satte mig vid datorn och där fanns veganen och tysken och jag blev underhållen under några timmar. Tidigare under kvällen hade jag proppat i mig Sobril och karvat i armen.

Nu på morgonen har jag pratat med mamma. Hon kommer hit över lunchen. Jag känner mig så ensam. Så övergiven. Så förbannat menlös. Om ingenting lyckas hålla mig här vid datorn kommer jag säkert hamna i soffan snart igen och somna om. Jävla fanskap.