Jag är så trött på den här jävla ytan. Komplimang efter komplimang om hur söt eller snygg jag är. Visst, tack. Jättefint av er att säga så. Men lägg för helvete märke till min insida också! Att  höra att jag är klok väger så mycket mer än en komplimang om att jag är söt, speciellt då jag ofta tvivlar på mig själv och min intelligens.

Jag är ingen idiot. Långt därifrån. Nej, allmänbildad är jag inte. Särskilt logisk kan jag inte heller kalla mig själv men ärligt talat är det saker jag ger blanka fan i. Varför? För att man knappast blir en bra person av att veta världens alla huvudstäder eller vad presidenterna i det och det landet heter.
Jag har en psykologisk intelligens eller vad jag nu skall kalla det för. En emotionell. Alla mina år i terapi har lärt mig en hel del saker, saker som de flesta andra tycks vara helt omedvetna om. Det är ganska skrämmande. Skolan borde ägna mer tid åt emotionell intelligens. Lära eleverna att tänka och behandla andra med respekt.

Jag får en hel del kommentarer i stil med "du som verkar så go och fin" när jag berättar att jag är psykiskt sjuk. Det får mig att tappa hakan. Typ; jaha? Varför skulle jag inte kunna vara go och fin för att jag är psykiskt sjuk? Människor tycks ha en skev bild om psykiatrin och dess patienter. Det finns ingenting som säger att du är en dum jävla idiot för att du inte är frisk. Det finns ingenting som säger att du inte kan vara intelligent när du är sjuk.

Det finns inte en psykisk sjukdom. Det finns massor. De skiljer sig ifrån varandra precis som de också har likheter. Att påstå saker som att man inte kan vara "go och fin" om man är psykiskt sjuk är bara idiotiskt. Ren jävla idioti.

Jag skär mig själv, jag är paranoid. Mitt humör växlar på någon sekund och kan gå från en extremitet till en annan. Jag inbillar mig saker och har en störd uppfattning om mig själv och mitt eget värde. Det händer att jag ser saker, hör saker osv men det finns så mycket mer i mig än bara det. Jag är inte en stor sjukdom. Jag är en människa. Och jag förtjänar all jävla respek jag kan få.

Jag tvivlar ofta på mig själv och min intelligens och det är helt fucked up. Jag förtjänar respekt, kärlek, ärlighet och allt annat som ni friska människor förtjänar. Jag förtjänar att träffa någon som verkligen bryr sig och som stannar kvar och kämpar med mig istället för emot.

Jag är fan ingen jävla idiot.