Igår när jag var ute och gick med hundarna tillsammans med Belse och Ketchup, ramlade en liten fågelunge ned från ett träd. Den försökte flyga, men kunde inte. Jag blev skräckslagen.
Belse undrade vad vi skulle göra och vi bestämde oss att ta med den hem, men först tyckte jag att hon skulle lägga sina händer över fågelungen och försöka hela den.
Belse gjorde som jag sa och efter ett tag bestämde vi oss för att gå. Hon lyfte upp den lilla ungen och kupade sina händer om dess kropp. Vi började gå sakta. Efter en liten stund började fågeln röra lite på sig. Sträckte på den lilla halsen och såg sig omkring och så flög den iväg! Den flög! Shit, så glad jag blev då!