Det finns sån tröst att finna i Sixx AM. Men jag fattar verkligen inte hur jag skall kunna orka. Hur skall jag kunna vara en bra matte när jag inte ens orkar äta? Men jag skall äta. Jag försöker nu. Jag måste det. Jag måste stå ut tills vi drar till Lysekil. Då kommer jag få hjälp med hundarna och kan sova ut och bara.... bara vara. Släppa loss dessa känslor som kväver mig. Jag vill bara ha en jävla kram. Känna tröst och trygghet.