Familjen Stones liv slås i spillror den dagen fjortonåriga dottern Trixie kommer hem från en fest och säger att hon blivit våldtagen. Våldtäktsmannen är Trixies före detta pojkvän Jason, en hockeyspelande hunk som är lika älskad av skolan som av resten av staden. Att han skulle kunna våldta någon är helt enkelt otänkbart i allmänhetens ögon och Trixie förvandlas snabbt till ett svart får, där nästan ingen står på hennes sida.

Picoult har en förmåga att engagera mig i det hon har att berätta som andra författare oftast saknar. Hon är en briljant berättare och hennes historier har alltid någonting viktigt att säga. I denna bok om familjen Stone tar hon med läsaren till Alaska och de så kallade Yupikeskimåerna som bor där. Ett ovanligt ämne som intresserade mig mycket.  

Tyvärr kan jag inte ge boken mer än en medelmåttig trea i betyg. Den femte kretsen började starkt och bra, blev lite halvseg efter hand och slutade helt enkelt bedrövligt. Slutet visste jag redan innan boken var utläst och när det gäller en bok som denna är det en stark besvikelse. Jag tycker om boken, anser den vara bra, men den hör absolut inte till mina favoriter.