När nu kroppen äntligen börjar acceptera att det inte blir mer Sobril känner jag mig så pigg och... glad (typ glad i alla fall). Men det är ju nu helvetet börjar. Det är nu jag tviingas vara helt nykter och tablettfri när jag skall träffa människor. Det blir inget problem att träffa Frida - duh - men att träffa andra kommer bli svårt som fan. Jag kommer säkerligen halvt dö av ångest väldigt mycket. Längta efter de förbannade tabletterna, be dem hjälpa mig. För ni vet väl hur skönt det är att använda sig av den där genvägen? Ta död på ångesten, bli social och rolig. För tro mig, en påverkad Mana är fan så mycket roligare än en opåverkad. Jag kommer behöva mycket stöd nu. Jag kommer inbilla mig så mycket. Må dåligt. Vara rädd. Skräckslagen, faktiskt. Om jag någonsin behövt stöd så är det nu. Jag vill bara att ni skall veta det, alla ni som dagligen går in och kikar i min blogg utan att skriva någonting.

Gud. Det här kommer bli svårt.