Jag mår okej just nu. Okej. Men jag är skräckslagen, hela jävla tiden för att jag skall få en jävla ångest för att jag känner mig ensam. Alltså, jag är ju inte ensam. I onsdags träffade jag min Frida-babe och igår var Belsebitchen och Ollie (hans nya bögnamn ;P) här. Rebecca drog precis. Så nej, jag är inte ensam. Och nu är det fyra dagar här som jag skulle vilja ägna åt massa läsande. Bara massa läsande. Så de närmsta dagarna borde liksom se ljusa ut, eller hur?
  Men jag kan inte koppla av för att jag är så rädd för att den där ångesten skall komma. Jag vill bara proppa i mig massa Sobril, men jag har ju gett mig fan på att inte röra den där skiten något mer och egentligen borde jag ju inte behöva dem nu.
  Jag vet att en del av rädslan sitter i att Frida numera har Marcus. Jag är livrädd för att hon inte skall ha tid med mig längre nu när hon hittat en fin blondin och jag skall bli sådär utan henne igen. För jag tycker verkligen om min Frida. Hon är en underbar kompis och jag älskar att vara med henne. Jag vill inte att hon skall försvinna som jag gjorde när jag träffade Syd. Hon säger att hon inte kommer försvinna, men vafan... vem vill ha med mig att göra egentligen? Frivilligt? Jag infekterar bara allt hela jävla tiden.
  Gud. Jag har alldeles för mycket tankar.