Samtal med Hecate
Om kvällarna när jag lägger mig i sängen för att sova, brukar jag samtala med Hecate. När jag berättade om det för Frida flinade hon på sitt typiska Frida-vis och tog upp hela schizo-grejen.
Men det är två helt olika saker. När rösterna talar med mig hörs det mycket tydligare. Det finns inte inom mig på samma sätt som det gör när jag talar med Hecate. Med Hecate känns det att det verkligen är inom mig. Jag måste gräva mig in i själen på mig själv för att höra vad hon har att säga. Jag kan också få stop på det när jag vill. Så är det inte med rösterna för dem har jag ingen kontroll över själv.
Gudomen finns i mig, precis som den gör i alla andra, och dessa sena samtal gör gott för mig. Mycket gott.
Men det är två helt olika saker. När rösterna talar med mig hörs det mycket tydligare. Det finns inte inom mig på samma sätt som det gör när jag talar med Hecate. Med Hecate känns det att det verkligen är inom mig. Jag måste gräva mig in i själen på mig själv för att höra vad hon har att säga. Jag kan också få stop på det när jag vill. Så är det inte med rösterna för dem har jag ingen kontroll över själv.
Gudomen finns i mig, precis som den gör i alla andra, och dessa sena samtal gör gott för mig. Mycket gott.
Kommentarer
Postat av: Ceriadwen
"Jag måste gräva mig in i själen på mig själv för att höra vad hon har att säga."
Precis så upplever jag det också. :-) Bra beskrivning.
Postat av: mana
tack =)
Postat av: Belit
Hej!
Jag tyckte det var så intressant att läsa dina inlägg under rubriken Gudomen. Förstår på ett ungefär sätt hur du menar med att gräva i själen. Själv talar jag med Gudinnan Isis och hon är en stor del i mitt liv. En sak som jag har märkt med henne det är att hon har en väldig humor och det känns skönt att inte allt ska vara så allvarligt hela tiden.
Jag håller med dig fullständigt att Gudomen finns inom en lika mycket som den finns runt omkring en.
Må väl!
Trackback
