Mamma är här. Vi skall åka till veterinären med Kiba - hans ettårsvaccination. Vi åt precis frukost och snackade lite om Syd. Hur jag får ont i magen när någon nämner honom. Jag är så rädd för vad han gör mot sig själv. Han är så extremt självdestruktiv och hur hemskt han än behandlat mig kan jag inte låta bli att bry mig.
  Vi pratade också om min rädsla för att jag aldrig kommer bli sådär kär igen. Jag föll för Syd direkt. Tänk om jag aldrig får uppleva den där intensiva kärleken igen? Skulle jag kunna ha ett sånt förhållande, där kärleken inte är lika stark som den mellan Syd och mig var? Det är skönt att få prata om det. För det känns som att jag inte riktigt har någon att ventilera mina känslor gentemot Syd med. De flesta fördömer honom totalt och det han gjort. Men Syd äcklade sig inte med Malin särskilt länge under vårat förhållande. De började typ den 16e december eller så. Det tog slut den 25e.
  Nej, jag försöker inte försvara honom. Jag försöker bara se klart. Se sanningen. Och sanningen är den att jag alltid kommer bry mig om honom, oavsett vad som händer.

Jaja. Det är dags för mig att klä på mig nu. Känner inte direkt för att komma till veterinären i pyjamas :P