När jag mår dåligt får jag för mig att alla är ute efter mig. Vill förstöra. Infektera. Äckla. Jag reagerar med förakt och all min kärlek blir verkligen till hat. Jag blir en mänsklig bomb som exploderar vid minsta snesteg från min omgivning. Jag blir oeräknelig och odräglig. Jag borde kanske skära mig nu. Skita i allt detta. Vad andra tycker. Deras besikelser. Be alla dra åt helvete och leva rövare med folk som förstår min sjuka hjärna. Gah vad jag hatar mig själv emellanåt.