Är så grubblande just nu. Sitter och skriver till en person. Jag vill så gärna ha svar. Jag trodde inte... att han var så elak. Men kanske behöver jag inte ha svar på allt jämt? Kanske borde jag bara låta det vara som det är. Jag menar, att skicka iväg det jag skriver till honom, vore praktiskt taget samma sak som att blotta mitt bröst och ge honom en kniv. Jag får inte vara så ärlig. Öppna mig så mycket.

Jag är stark. Jag tar mig förbi vad som helst, och det här är ju egentligen ingen stor grej. Jag bara önskar att jag kunde få svar. Undrar hur jag kunde döma någon så fel. Så naivt. Fan. Jag borde sluta hänga upp mig på saker och ting hela tiden. Jag mår inte bra av att gå omkring här och fundera och fråga mig själv varför i helvete han gör som han gör. Det är bara att inse fakta. Av en eller annan anledning ogillar han mig, och jag har ju faktiskt betett mig som en maniac den senaste veckan. Men jag brukar inte bli sådär besatt, det brukar jag väl ändå inte?

Jag vet inte fan.
Jag vet ingenting just nu känns det som.

Jag borde bara leva mitt liv, sluta kämpa för att nå saker som inte vill nås. Imorgon kommer Linda. Förhoppningsvis med massa böcker så då kan jag gömma mig i litteraturen under helgen. Gömma mig och tro att jag är någon annan. Dessutom har jag Sylvia Plaths dagböcker att läsa. Det blir finfint.