Nu har jag suttit här ett tag och kämpat med bloggen. Börjar närma mig en viss grav an nöjdhet. Just nu sitter jag dock vid Syds dator då jag knappt har några roliga typsnitt alls på min. Måste göra någonting åt det eftersom bloggen blir såååå mycket finare på hans dator.

Syd har bytt tider med mamma så han är ledig i helgen. Antligen kommer han ta tillvara på den tiden genom att fara till Askersund och tänka, eller så kommer han stanna hos mig så vi får mer tid att prata igenom allt. Saken är den att Syd helst vill ha en paus medan jag själv känner en stark skräck gentemot det. Dels för att vi redan haft två pauser under det senaste halvåret och dels för att jag är rädd att han inte kommer komma tillbaka. Då är det lika bra att köra in kniven i mitt hjärta på en gång så jag kan börja kämpandet med att återta livet.
Igår låg jag i sängen hela dagen och sov medan hundarna var hos mamma och pappa. Idag är jag i alla fall vaken. Det är alltid positivt.

Nu skall jag ta med mig En desertörs bekännelse och ta ett långt bad.