Well
Could I lie with you?
Hur som helst
Jag blev iallafall inte ful av att bli dumpad :P
Gladast i världen!
Nedtryckarpris
Jag är väldigt bra på att trycka ned mig själv. Skulle säkert lätt kamma hem ett pris i toppen om det nu fanns en tävling och jag antar att det inte är någonting att vara stolt över. Så var det en person jag har kontakt med på msn som igår sa åt mig att tänka ut någonting positivt om mig själv och berätta för honom idag. Jag kan lika gärna vara lite ego-älskande och helt enkelt skriva upp sakerna här. Jag måste helt enkelt bli bättre på att uppskatta mig själv och då är det ju perfekt att ha ett blogginlägg med massa positiva saker om mig att läsa när jag känner att jag behöver det.
(Självfallet går det att finna negativa saker i allt positivt, men det tänker jag ignorera nu).
° Om jag verkligen bryr mig om någon gör jag allt jag kan för att personen ifråga skall ha det så bra som möjligt. Jag startar krig för personen och låter inte andra trycka ned den.
° Jag är väldigt empatisk och har lätt för att sätta mig in i andra människors situationer och känslor.
° Jag är en jävel på att skriva.
° Jag har lätt för att skratta.
° Det krävs väldigt lite för att göra mig glad.
° Jag har kvar mitt barnasinne
° Jag har fadderbarn som jag betalar pengar till varje månad (tyvärr har mina föräldrar tvingats ta över den ena då jag inte har råd med två längre sedan jag blev själv).
° Jag är en bra matte.
° Jag ljuger aldrig.
Jag
Jag kommer aldrig bli det du vill att jag skall vara.
Bildbevis
Fatta hur duktig jag är! ;P Här kommer bildbevis på att fet-Mana blivit mindre fet ;)
Före:
Julafton
Alldeles nyss:
Fattar ni hur skönt detta känns? =)
Viktnedgång
Jag spyr inte upp maten jag äter eller svälter mig själv. Jag följer GI. Jag är hälsosam. Så för i helvete; ge mig stöd eller knip käft! Tack!
Naturligt ful
Nåja. Nu blir det strax CSI-Miami och epilering av benen.
God natt!
Jag suger fan på att snoka
Jag har inte snokandet i blodet längre, som Malin. Hon snokar på lunar, jag försöker snoka på helgon men inser att jag bara suger. För några veckor sedan försökte jag snoka reda på saker om veganen men det slutade bara med att han fick snoka åt mig. Jag snokade lite om M men jag var nog inte så duktig heller. Förresten är det inte svårt att snoka när någon har ett så ovanligt namn som han. (Jag borde byta namn till Anna Svensson eller nåt). Det är bara att inse fakta. Jag suger på att snoka numera. Jag som kunde få reda på alla möjliga intressanta saker förr i tiden. Finns ingenting av mitt gamla jag kvar längre?
Jag är snyggast
Att vara sig själv
När jag var sjutton försökte jag inte passa in. Jag gjorde som jag ville. Såg ut som jag kände för och umgicks med massa härliga personer som precis som jag älskade att dricka öl och lyssna på punk. Jag hade pojkvänner som verkligen gillade mig för mig. När jag tänker tillbaka till en bra tid så tänker jag på den perioden trots att jag var på väg att täras sönder av ångest. För nånstans där sprack allting. Min ångest gjorde mig sjukskriven och de flesta vännerna försvann. Dock fanns mn pojkvän Rickard kvar och det var nog tack vare honom jag kunde ta mig vidare.
När jag träffade Syd sommaren 2006 var jag inne i en period då jag försökte passa in. Jag läste massa
modetidningar och försökte få mig själv att tro att jag faktiskt var intresserad av mode. Jag lämnade ett av de största stöd jag någonsin haft och blev tillsammans med Syd. Jag var dum nog att tro att Syd verkligen brydde sig. Att han skulle stanna kvar trots allt det sjuka. Han sa ju faktiskt att han skulle det. Och så var så snygg! Den snyggaste person jag någonsin sett! En sån som tjejer vänder sig om och glor på, på stan. Och han ville ha mig. Mina föräldrar gillade honom genast precis som resten av släkten.
Han tyckte att jag var vacker utan smink!
När jag träffade hans bröder och deras flickvänner började jag förakta mig själv igen för det jag försökte vara. Den där modeintresserade hjärndöda idioten. Jag började gå tillaka till mig själv mer och mer.
När vi flyttade till Askersund hatade jag mig själv mer än jag någonsin tidigare gjort. Jag kände mig som ett äckligt jävla missfoster och Syd gjorde aldrig någonting för att hjälpa mig. Det var nog där och då som vårat förhållande blev dödsdömnt.
Syd ville nog aldrig ha mig för mig. Han ville ha någonting som han trodde var jag. Första chansen han fick tog han och drog. Det syns till och med på bilder på honom. Bilderna från början av vårat förhållande såg han snäll ut. På bilderna från det senaste året ser han nästan ond ut.
Jag trodde att jag skulle dö utan Syd. Jag trodde också att jag aldrig skulle hitta någon som faktiskt skulle orka med mig. Jag är fortfarande ganska övertygad om det sistnämnda. Att jag aldrig kommer finna någon som orkar kämpa med mig och för mig. M blir sur när jag tror att han skulle ge upp efter ett tag om det någonsin skulle bli något mellan oss. Men han kan inte klandra mig. Människor har alltid lämnat mig när det blivit för jobbigt.
Jag måste våga vara mig själv, jämt. Jag kommer bara kväva mig själv om jag kämpar för att vara någonting jag inte är bara för att jag vill passa in. Jag måste bara finna styrkan och modet. Sluta skämmas för vem jag är. För vad jag är.
